Jag skulle vakna mitt i natten, gå upp och ta en långpromenad. Jag skulle låta blicken möta andra ögon, i en främmande stad. Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny, jag rätt mycket med mig själv, precis som du. Jag skulle andas i de tomrum som blev över, om du lämnade mig nu. Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta stockholm va, jag skulle få den tid över för mig själv, som jag sagt att jag vill ha. Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa, om en främling lika tillitsfull som du. Jag skulle pröva mina läppar, mot nån annan om du lämnade mig nu. Jag skulle kunna leva denna blicken, som får mig ur balans. Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut blivit sams. Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat, som jag varit med förut nånstans. Jag antar de finns nån du skulle ringa, om jag inte fanns. Jag kanske skulle leta upp nån yngre, som en fjäder i hatten. De skulle bli för tomt om ingen fanns där, som värmde mig i natten. Men jag skulle aldrig ha tålamod nog, att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du. Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu♥